svenska kyrkan

Citerad i Signum

Tidskriften Signum citerar min kommentar angående debatten i Dagen om Svenska Kyrkans firande av ärkestiftets 850-årsjubileum:

”Det går inte att komma undan att det är märkligt att en kyrka som är knappt 500 år gammal firar både 850- och 1000-årsjubileum.”

Dagen

“Svenska kyrkan försöker ta monopol på historien”

Mycket bra och angelägen debattartikel i tidningen Dagen: Svenska kyrkan försöker ta monopol på historien

Kyrkan ska inte missbruka Herrens tecken – Regnbågen

Läser i Kyrkans Tidning att det har firats “regnbågsmässa” i Kinna Kyrka, som tillhör Svenska Kyrkan. Enligt tidningen är “Regnbågsmässa är en nattvardsgudstjänst för öppenhet som särskilt välkomnar hbtq-personer och alla som sympatiserar med hbtq-samhället.” Det finns, som jag ser det, minst två problem med detta.

För det första. Mässan är särskilt välkomnande för hbtq-personer och är därför till sin natur exkluderande för en annan grupp människor – alla troende som ser homosexualitet och andra sexuella avarter för vad det är, en svår synd i enlighet med Herrens Ord. Istället för att uppmuntra till ett syndfullt leverne borde kyrkan hjälpa hbtq-personerna att bli fri från sina köttsliga lustar – genom att svälta demonen medels avhållsamhet, bön och fasta och – i värsta fall – driva ut den med exorcism.

Svenska Kyrkan har öppnat “dammluckorna”. Vad kommer härnäst? En mässa för otrohet, en annan svår synd?

För det andra. Regnbågen är Guds tecken som han gav till Noa efter att Syndafloden var över. Regnbågen är ett urgammalt tecken på förbundet mellan Gud, Noa och allt levande på Jorden. Den är det synbara tecknet på Herrens löfte om att aldrig mer utplåna hela mänskligheten. Hbtq-rörelsen har gjort regnbågen till sin symbol och det bör inte en kyrka som kallar sig kristen legitimera såsom Svenska Kyrkan gör.

Hedonism som ideologi

Om det är något som präglar dagens samhälle som är det hedonismen, fokus på njutning. Pastor Stefan Swärd skriver i en tankeväckande ledare i Världen Idag (Präster ersätts av RFSL-informatörer) om hur en organisation som säger sig värna om hbtq-personers rättigheter gjort hedonismen till sin ideologi. Det är farligt att bjuda in RFSL i kyrkan och låta detta högljudda särintresse sätta den politiska dagordningen. Hedonismen går stick i stäv med kristendomen och kyrkans lära.

Det var ingen slump att Gud ödelade Sodom och Gomorra. Njutningslystnad är inte gott i Herrens ögon. Hedonismen hade inte bara slagit rot i dessa två städer, den hade helt tagit över. Vi ser samma tendenser i Sverige idag. Och till och med Svenska kyrkan låter hedonismen ta över. Det är en farlig utveckling.

Svenska Kyrkans milöengagemang – bara tom retorik!

Svenska Kyrkan har de senaste åren profilerat sig som kyrkan med ett miljösamvete, inte minst under ärkebiskop Anders Wejryd. Frågan är dock om det inte bara är tom retorik.

Jag läste i tidningen Land om Elin Rydström (känd som Arla-Elin i reklam för mjölk), som driver ett ekologiskt lantbruk på Lovön nära Stockholm. Hon bedriver miljövänlig mjölkproduktion och grönsaksodling. Varje år besöks gården av 6000 skolbarn, som på så sätt får lära sig hur det går till på ett jordbruk och hur mat producerad.

Gården arrenderar hon av Stockholms Stift, det vill säga kyrkan. Som nu har gripits av girighet! De ställer allt hårdare ekonomiska krav på gården och har erbjudit Elin Rydström att köpa marken (50 hektar åkermark och 30 hektar betesmark) för 17 miljoner kronor – en omöjlighet för ett så litet ekologiskt jordbruk.

Så det verkar som att Svenska Kyrkans miljöengagemang bara är tomma ord. När det kommer till praktisk handling så är det i slutändan pengarna som styr.

“Andlig triangulering”

“Andlig triangulering”. Det kallar Siewert Öholm de i första hand österländska inslagen som Svenska Kyrkan tagit in på senare år. Det rör sig främst om yoga. Så här beskriver Öholm ett kyrkobesök i en krönika i Världen idag:

“Det var lunchtid, och klockorna ringde, som till gudstjänst, från en av de stora stockholmskyrkorna. Jag lockades in i kyrkan i tron att här firas kanske mässa. Jag trodde att klockorna, lite andligt uttryckt, inbjöd till ” ett Jesusmöte”. Jag var övertygad om att klockorna ringde för att människor skulle erbjudas en stund av stillhet och eftertanke mitt på dagen eller under lunchpausen. Jag gick in i kyrkan med en slags helig förväntan.

Kyrkorummet var stort. I några kyrkbänkar längst fram stod en ganska stor grupp, mest kvinnor, gungande och med armarna uppsträckta som till lovsång. Men instinktivt var det något som inte stämde i det jag såg. Jag hann bara ett par steg in, så kom en vaktmästare och ville ha 20 kronor av mig. Jag blev minst sagt förvånad. Min utgångspunkt var ju att få ta del av det som är mest gratis av allt, Kristi nåd och försoning. Men så var det inte. Inte den dagen och inte då, för ett par år sedan, i den kyrkan.

Jag ville inte betala, men min invändning gav vaktmästaren ett slags mod att börja tala. Kanske kände han igen mig, kanske var det bara en ventil som måste utlösa ett övertryck, men innan jag hunnit ställa en enda fråga säger han nästan viskande men ändå tydligt: “Kan du inte prata med någon av prästerna. Här har dom slutat att tala om Jesus. Nu är det qigong och yoga och sånt där som gäller”. Det fanns en äkta förtvivlan i vaktmästarens röst. Ingen skvallerton, ingen illojalitet eller konspiration, bara sorg. “Dom har slutat tala om Jesus”. Jag kände att jag delade vaktmästarens sorg när jag lämnade kyrkan. Erbjudandet som klockorna, de mäktig kyrkvalven och korset där framme vid altaret hade lockat med, var helt enkelt falskt.”

Det här är skrämmande (om än inte förvånande. Precis som Öholm skriver så handlar det ytterst om dåligt självförtroende. Av rädsla att inte behaga alla och locka nya människor så ger kyrkan upp det egna och tar in främmande element. Tack och lov har yoga inte kommit in i Katolska kyrkan.

Läs hela krönikan här: Siewert Öholm: Yoga stjäl kristet självförtroende

 

Domprost stämplar meningsmotståndare som “homofober”

Domkyrkan i Visby har blivit “regnbågsmärkt”. Det innebär att man är särskilt öppna för HBTQ-personer. Det har med rätta diskuterats, bl.a. i Kyrkans Tidning. Domprosten Mats Hermansson hävdar att kyrkan ska vara öppen för alla, även de som är emot samkönade äktenskap, men är den verkligen det?

Han säger i en intervju i Världen Idag att “för mig är det viktiga att vi är öppna för alla och inte exkluderar den som är homofob eller tveksam bara för att vi öppna för homosexuella”.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en domprost stämplar personer som inet tycker precis som han – som kanske inte tror att Jesus gick omkring med en regnbåge på rockslaget eller tycker att Svenska Kyrkan ska bidra till ännu större sexualisering av det offentliga rummet genom kyrkans medverkan i en sexfestival – som “homofober”. En präst i hans position, som tydligen tack vare sina åsikter är aktuell som biskop, ska inte döma andra människor på det viset.

Och frågan är: På vilket särskilt sätt tänker domprosten välkomna de “homofober” som vill delta i församlingslivet? 

Wejryd – politiker eller biskop?

Ärkebiskop Anders Wejryd tar bladet från munnen“, skriver Dagens Seglora. Om jungfrufödseln? Om evangelisering? Om förföljda kristna runt om i världen? Nej, om samernas rättigheter vid etablering av gruvor. Det må vara en viktig och angelägen fråga för många, men nog vore det bra om Wejryd var mer biskop och mindre politiker ibland.

jag vet var Anders Wejryd tycker i en rad olika politiska frågor, men jag vet inte var han står teologiskt. Kanske lika bra det, med tanke på vad hans efterträdare tycker i dessa frågor, men nog ska ärkebiskopen vara herde för de kristna i första hand.

patrik_öbrink

Välkommet klargörande

Nyvalde ärkebiskopen Antje Jackelén klargör i Svenska Dagbladet sin syn på Jungfrufödseln. Nu hävdar hon att hon inte förnekar den. Det är ett positivt och välkommet klargörande. Frågan är varför hon inte klargjorde det redan vid hearingen inför ärkebiskopsvalet? Och fortfarande finns det oklarheter i vad Jackelén står teologiskt.

Jesustron ska inte reduceras till biologi

Gud är större?

Nyvalde ärkebiskopen Antje Jackélen, som tillträder sitt ämbete, har med rätta kritiserats för vissa aspekter av sin teologiska syn. Hon ifrågasätter t.ex. jungfrufödseln, Jesus som den enda vägen till Gud och den dubbla utgången med en Himmel och ett Helvete.

Jackélen kritiseras också för det valspråk hon valt, “Gud är större”. Även om jag personligen föredragit något mer definitivt, “Gud är stor” eller “Gud är störst”, som inte ger utrymme för tolkning eller frågetecken, så tycker jag nog att valspråket inte är så mycket av yvas över.

Det är bättre att släppa frågan om valspråket och fokusera debatten på viktigare teologiska frågor. Vi ska också komma ihåg att ärkebiskopen inte är teolog i först hand utan biskop och förvaltare av Trons Skatt, något som Bengt Malmgren reflekterar över på sin blogg: Biskop eller teolog?