Svenskarna, klassikerna och skolan

Det är inte i många frågor som jag håller med litteraturvetaren och feministen Ebba Witt-Brattström, men hon säger något viktigt i en intervju i DI Weekend som är lärt att lyfta fram. Utdrag ur intervjun:

“Idag när Ebba Witt-Brattström rör sig i litteratursammanhang i hela Norden tycker hon att en sak är särskilt tydlig: den svenska skolans förfall. Hon brukar be studenter på grundnivån att skriva upp tio verk som betytt något för dem. De tyska och finska eleverna har alla läst sitt lands klassiker. 

– I Sverige har eleverna noll koll. De har inte ens läst STRINDBERG. De kunde fråga: ‘Ska böckerna vara gamla?’ och sedan skriva ned en bok författad på 1990-talet. Nu finns inga möjligheter att rädda generationer av barn som går ut skolan utan grundläggande kunskaper. Detta går inte att reparera eller förlåta. GÖRAN PERSSON måste ställas till svars. Som skolminister drev han igenom skolreformen trots kompakt missnöje bland lärarna i början av 1990-talet. Det värsta är att vi nu har fått en tydlig klasskola. I Sverige var det extremt tydligt vilka som hade ett språk och kunskap – de hade kända efternamn och hade gått i kända skolor. Resten var ämnade till slump!”

Numera är det väl antagligen också så att inte ens de här ungdomarnas lärare har läst Almqvist, Heidenstam och Lagerlöf. Om du frågar dem om klassiker så är det större chans att de svarar Vasaloppet, Vansbrosimmet och Vätternrundan är tidlösa romaner.

Samtidigt tävlar politikerna om vem som kan vara hårdast när det gäller mobiltelefoner. Mobilerna är ett problem – men inget grundläggande problem. De är snarare ett symptom på andra problem i skolan. Att förbjuda mobiler i klassrummet är som att ordinera alvedon mot cancer.

Skolans förfall inleddes redan på 1960-talet – långt innan Göran Persson fick något att säga till om – då förmedling av KUNSKAP inte längre skulle vara skolans primära uppdrag. Det är därför som vi idag har ungdomar som går ut skolan utan att veta om Första Världskriget inträffade före eller reformationen (en fråga på det nationella provet i historia, där en majoritet svarade fel).

Det handlar om skolan

Skolan är på tapeten – som vanligt. Just nu diskuteras orsaker till att svenska skolelever blir allt sämre i internationella jämförelser. Jag tror att Bert Stålhammar ringar in problemet ganska bra när han menar att det inte går att lära sig något i en klass full med bråkiga elever. Det behövs bättre ordning i klassrummen!

Samtidigt rasar det en debatt om läxor i skolan. Läxmotståndarna brukar i huvudsak använda två argument – som båda är lätta att avvisa.

“Alla elever har inte samma förutsättningar då alla föräldrar inte kan hjälpa dem med läxan.”

På min tid i skolan var det vi elever som skulle göra våra egna läxor – inte våra föräldrar. Så borde det vara än idag.

“Eleverna lär sig tillräckligt mycket i skolan, läxorna behövs inte”

Uppenbarligen inte! Personligen ser jag inte läxor i första hand som ett sätt för kunskapsinhämtning utan som något karaktärsdanande. Eleverna lär sig att ta eget ansvar.

Patrik Öbrink

By |December 9th, 2013|skolan|0 Comments|

Gärna Halloweenparty – men inte andakt …

Det är vanligt med obligatoriska Halloweenpartyn på svenska skolor. Ja, redan på dagis förekommer det maskerader med tema demoner, gastar och djävlar. Men när en skola vill göra något fint och bra för barnen, med andak och bön, då sätter Skolinspektionen stopp.

En kristen skola får inte ha morgonandakter. Är det inte märkligt, så säg. Föräldrar som sätter sina barn i en kristen skola vet vad de får. Lärarna är troende och det finns en viss betoning, inom ramen för läroplanen, på kristendom. Att de då inte ska få hålla andakt och bön är mycket konstigt tycker jag.

Vår dotter går i en katolsk skola och vi tar för givet att hon få be varje morgon, innan lektionerna tar vid. I början av nästa år kommer hon också, genom skolan, få ta sin första kommunion. Det är en självklarhet.

Men i Sverige är det en självklarhet att i skolan fira amerikanska högtider.

By |November 4th, 2013|skola, skolan|0 Comments|

Norge – ett föredöme!

Jag ser inte Norge som en förebild på många områden, men när den nya regeringen efter krav från Kristdemokraterna återinför kristendomsundervisning i skolan kan jag inget annat än att jubla. Det är något för Sverige att ta efter. Religionsfrihet i all ära, men Sverige har varit ett kristet land i 1000 år och präglas fortfarande av kristna värderingar – trots att politiker framför allt på vänsterkanten gjort sitt bästa för att försöka ta kål på dem. Kunskap om kristen tro och Bibeln – både Gamla och Nya Testamentet – tycker jag också hör till allmänbildningen.

Det här är något som de svenska kristdemokraterna bör driva igenom. Tro mig – en stor del av svenskarna står bakom detta.

Att en norsk biskop kritiserar förslagen visar bara på att den norska kyrkan, precis som Svenska Kyrkan, inte vågar stå upp för sin tro och ta en eventuell strid.