Som kristna måste vi värna om miljön, om Skapelsen. Det är en självklarhet. Det är något som företrädare för Katolska kyrkan framhållit länge. En intressant artikel om detta, av Andreas Carlgren, finns i senaste numret av Katolskt Magasin (/5/2014).

Carlgren påpekar att skador som vi människor åsamkar jorden bryter mot förbundet mellan Gud, människan och skapelsen. Han hänvisar till den judiske filosofen hans Jonas som menade att vi i alla lägen måste handla på ett sätt så att mänskligt liv kan fortsätta på jorden. Carlgren kopplar det till den kristna paradregeln: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är en intressant koppling.

Kopplingen till den katolska socialläran handlar ytterst om konsumtion och dess effekt på m miljön. Påven Paulus VI skrev t.ex. att “ingen får samla på sig ett överflöd av saker för eget bruk, när andra saknar livets nödtorft.” Carlgren citerar också den helige Ambrosius, som menade att “Du ger ingen gåva till den fattige när du tar från ditt överflöd, du ger bara tillbaka det som är hans. Ty du har lagt beslag på vad som var avsett att brukas av alla. Jorden tillhör alla, inte de rika.”

Carlgren avslutar sin artikeln med följande resonemang:

Att ha mer av det man behöver och mindre av det man inte behöver. Då kan man ha mer, fastän man har mindre. Man strävar efter att minska den egna kontrollen och istället leva i överlåtelse till Gud