Världen Idag publicerar idag en intressant intervju med Nasrin Sjögren.

Nasrin Sjögren var i sin ungdom aktiv på vänsterkanten och kämpade bl.a. för djurens rättigheter. Hon var vänsterpartist, feminist och abortliberal.

Men så hände något. Hon blev gravid som 20-åring – och hennes dåvarande pojkvän pressade henne att göra abort. Den upplevelsen fick henne att ändra åsikt – och engagera sig Människorätt för ofödda (MRO). Hon är mycket kritisk till hur vården bemötte henne. Hon säger att

Vården slussade mig igenom hela processen, utan något motstånd, från första läkarbesöket tills det var över. Ingenstans var det någon som sa ‘Vet du hur långt graviditeten är, hur fostret ser ut? Vill du verkligen det här? Du är inte utsatt för påtryckningar?'”

Som feminist såg hon att abort var den kvinnobefriande frigörelseprocess som det påstås vara.

Efter ett möte senare med Mats Selander, företrädare de för MRO,  och det fick henne att lämna sida:

“Till slut hade han vunnit rent argumenationsmässigt. hans case var klockrent, medan mitt visade sig vara ett lapptäcke av slagord, ganska lösa grejer egentligen. Jag insåg att om det han sa stämde, då är det ju fel att göra abort.” 

Hon tar argumentet om kvinnans rätt till sin kropp som exempel. Det håller inte, menar hon:

“Det blev uppenbart för mig att det handlar ju inte alls om kvinnans rätt till sin kropp, inte primärt i alla fall, utan det handlar om att barnet inte ska få existera eftersom det gör det så väldigt mycket krångligare för föräldrarna.

Det här sista är mycket viktigt, för det enda rationella argument som abortförespråkare har är just det om kvinnans rätt till sin kropp – och det är ju aldrig det en abort handlar om. Aldrig någonsin. Det handlar om att det inte passar föräldrarna – de är för unga, utbildningen kommer i kläm, ekonomin håller inte, barnet har fel kön, barnet har för många kromosomer …

Lukas Berggren skriver också om detta ämne i sin ledare i Världen Idag.

Det står många svenska par i kö för att få adoptera ett barn. Låt dem ta hand om dessa barn istället för att döda dem.