Monthly Archives: June 2015

Helige Josémaria Escrivá – 40 år sedan att det populäre helgonet dog

Idag är det exakt som den helige Josémaria Escrivá, Opus Deis grundare, plötsligt och oväntat avled i Rom. Då hade han ägnat sitt liv åt att visa hur man lever ett heligt liv, även till vardags.

Ambjörnsson om längtan, skönhet och arbete

Läste en intervju med idéhistorikern Ronny Ambjörnsson i Gefle Dagblad (ursprungligen publicerad i tidskriften Balder) med många intressanta poänger.

Den första är Ambjörnssons syn på längtan:

“Det har blivit allt ovanligare att behöva längta. Barn som vill ha någonting idag – ja, det gäller kanske inte alla miljöer – får vad de önskar ganska omedelbart. (—) Det finns en kvalitet i längtan och väntan, men den är svår att förklara.”

Det ligger helt i linje med hur jag själv ser på detta. Längtan är, tyvärr, ben bristvara idag. Mer längtan, tack!

Den andra är Ambjörnssons resonemang kring nytta vs. skönhet:

“Folk är oerhört inriktade på det här med nyttigheter. Det är ju ett bra argument, liksom att själv odla ätbart och nyttigt och miljömedvetet. Det blir nästan så att man föraktar de som odlar blommor att titta på. Jag kan se bland en del människor att de måste legitimera att de gillar skönheten med att de också gör nyttiga grejer.”

Skönheten har ett värde i sig. Så är det bara.

Den tredje är arbetets betydelse:

“Om vi bara ska ligga och göra ingenting alls då tror jag att världen skulle bli fattig, livet kommer att kännas tomt.”

 

Vad är mer midsommar än Hugo Alfvén?

PM om DÖ

PM Nilsson har en synnerligen läsvärd och välskriven ledare i Dagens Industri idag. Den handlar om Decemberöverenskommelsen (DÖ) som i praktiken blir verklighet idag och som innebär att en budget som bygger på en politik som saknar stöd i såväl riksdagen som väljarna.

Pm skriver:

“I dag strax efter lunch går Finn Bengtsson, (M), upp i riksdagens talarstol och yrkar bifall till alliansens vårändringsbudget. Han kommer att göra vad politiker brukar göra, nämligen förklara varför motståndarnas förslag är dåligt och varför det egna är bättre. Därefter kommer han också att rösta på det förslag han tror på. Det gör honom osannolikt nog unik bland alliansens ledamöter.”

Och fortsätter i samma raljanta ton:

“Moderaternas gruppledare i riksdagen Jessica Polfjärd skrev i fredags i en debattartikel att “socialdemokraternas vänstersväng har varit och är förödande för Sverige. Nya moderaterna och alliansen kan inte acceptera detta”. Men sanningen är att Jessica Polfjärd visst accepterar detta. Sanningen är till och med att hon och hennes parti medvetet har drivit in S i samarbete med V i hopp om att vänsterburen ska mala ned socialdemokratin till oigenkännlighet. Att det är “förödande för Sverige” är en smal sak för Jessica Polfjärd. Den ende som står upp för hennes ord är Finn Bengtsson. Han anser att alliansens budget är bättre och röstar på den.”

Och ställer några viktiga frågor:

“Varför ska väljare tro på sådana som Jessica Polfjärd som säger ett och gör något radikalt annat? Varför ska väljarna acceptera att politiken glider långt vänsterut när det inte finns någon majoritet för en sådan politisk inriktning? Varför ska väljarna respektera en regeringsmakt som gjort sig permanent svag? Varför ska medborgare som Finn Bengtsson engagera sig i politiken när de inte får rösta på vad de tror på? Och varför ska alliansväljare lita på sina gamla partier när de i fyra år släpper fram en politik de inte tror på?”

Det råder ingen tvekan om att Dö undergräver demokratin. Och den undergräver Alliansen.

Någon klok man eller kvinna har sagt att av generell välfärd, fri invandring och demokrati kan man bara välja två. Alliansen offrar idag demokratin. Demokratin uppfanns i den antika Grekland. Där uppfanns också tragedin. Det som sker idag är en tragedi.

Svenskarna, klassikerna och skolan

Det är inte i många frågor som jag håller med litteraturvetaren och feministen Ebba Witt-Brattström, men hon säger något viktigt i en intervju i DI Weekend som är lärt att lyfta fram. Utdrag ur intervjun:

“Idag när Ebba Witt-Brattström rör sig i litteratursammanhang i hela Norden tycker hon att en sak är särskilt tydlig: den svenska skolans förfall. Hon brukar be studenter på grundnivån att skriva upp tio verk som betytt något för dem. De tyska och finska eleverna har alla läst sitt lands klassiker. 

– I Sverige har eleverna noll koll. De har inte ens läst STRINDBERG. De kunde fråga: ‘Ska böckerna vara gamla?’ och sedan skriva ned en bok författad på 1990-talet. Nu finns inga möjligheter att rädda generationer av barn som går ut skolan utan grundläggande kunskaper. Detta går inte att reparera eller förlåta. GÖRAN PERSSON måste ställas till svars. Som skolminister drev han igenom skolreformen trots kompakt missnöje bland lärarna i början av 1990-talet. Det värsta är att vi nu har fått en tydlig klasskola. I Sverige var det extremt tydligt vilka som hade ett språk och kunskap – de hade kända efternamn och hade gått i kända skolor. Resten var ämnade till slump!”

Numera är det väl antagligen också så att inte ens de här ungdomarnas lärare har läst Almqvist, Heidenstam och Lagerlöf. Om du frågar dem om klassiker så är det större chans att de svarar Vasaloppet, Vansbrosimmet och Vätternrundan är tidlösa romaner.

Samtidigt tävlar politikerna om vem som kan vara hårdast när det gäller mobiltelefoner. Mobilerna är ett problem – men inget grundläggande problem. De är snarare ett symptom på andra problem i skolan. Att förbjuda mobiler i klassrummet är som att ordinera alvedon mot cancer.

Skolans förfall inleddes redan på 1960-talet – långt innan Göran Persson fick något att säga till om – då förmedling av KUNSKAP inte längre skulle vara skolans primära uppdrag. Det är därför som vi idag har ungdomar som går ut skolan utan att veta om Första Världskriget inträffade före eller reformationen (en fråga på det nationella provet i historia, där en majoritet svarade fel).