I senaste numret av Hemmets Vän (2 april) finns en intressant intervju med Stefan Gustavsson, som bl.a. är direktor för CredoAkademien. Han betonar vikten av att vi kristna vet varför vi tror på Jesu uppståndelse. Han anför tre argument.

Själva grunden är det faktum att vi historiskt kan veta att Jesus blev dömd, avrättad och lagd i en grav. Utifrån det kan vi bygga vårt antagande på tre argument, som hör ihop och måste användas tillsammans:

1) Graven var tom och kroppen har aldrig återfunnits. Det bevisar inte att Jesus uppstått utan får oss att fråga: Vad hände med kroppen?

2) Från söndag morgon och flera dagar framåt var det många som mötte Jesus uppstånden – och det på ett konkret och övertygande sätt. Inte som en syn, vision eller dröm utan på ett verkligt, konkret sinnligt sätt. De ser, hör, tar på och äter med den uppståndne Jesus.

3) De som mötte Jesus på det här sättet blev helt förändrade. De gav sitt liv för sin tro på att Jesus verkligen var uppstånden.

Stefan Gustavsson tycker att det finns ett intellektuellt underskott bland kristna och att den här frågan behöver diskuteras mer intellektuellt. Det håller jag med om. Just den intellektuella dimensionen är den av de saker som tilltalar mig i den katolska kyrkan, inte minst inom jesuitorden.