Monthly Archives: June 2014

Abort handlar inte om kvinnans rätt till sin kropp

Anna Norling, ledarskribent på Arbetarbladet, skriver om abort – fosterfördrivning – i en artikel: Tafsa inte på aborträtten. Jag har skrivit ett svar. Vi får se om det blir publicerat i tidningen. Här är det:

”Tafsa inte på aborträtten”, skriver ledarskribenten Anna Norling i AB 25/6. Hon anför abortivrarnas standardargument att kvinnan har rätt till sin egen kropp. Det håller inte. Först och främst för att ingen kvinna någonsin har begått en abort för att hon hävdar rätten till sin egen kropp. Det är alltid något annat skäl som ligger bakom – ytterst att barnet skulle göra föräldrarnas liv så mycket krångligare.

Men det finns även andra problem med Norlings argument för rätten till fosterfördrivning. Kvinnan ska tydligen bara ha rätt till sin egen kropp när hon är gravid och bara till vecka 18, eventuellt vecka 22. Annars ska den rätten begränsas. Hon ska t.ex. inte ha rätt att sälja sin egen kropp för sex, inte ha rätt att skada sin kropp med droger och inte ha rätt att avsluta sitt liv genom läkarassisterat självmord. Eller förespråkar Norling detta? Nej, jag tror inte det. Liksom andra abortförespråkare är hon egentligen också emot rätten till fri abort. Det är bara tidpunkten för när gränsen ska dras som skiljer oss åt.

Norling bortser också från att det finns två andra individer inblandade – mannen och barnet – som helt berövas sina rättigheter.

Hon tar även upp abortivrarnas andra favoritargument: att aborterna inte försvinner om de görs olagliga. Det argumentet är bara krystat. Med ett sådant resonemang är all lagstiftning överflödig. Varför ska droger vara illegala, de säljs och brukas ändå? Varför ska våldtäkt vara förbjudet, de utförs ändå? Varför ska stöld vara olagligt, folk stjäl ändå?

Till sist har det smugit sig in en felaktighet i Norlings ledarartikel. Hon verkar inte riktigt ha läst på sin historia. Det var inte i första hand kvinnorörelsen som drev på vid tillkomsten av aborträtten. Istället var det den hedonistiska rörelsen som drev frågan hårdast. Det handlade om att människor skulle slippa ta ansvar för sina handlingar och slippa konsekvenserna av ”fri sex”. Socialdemokratiska Kvinnoförbundet var t.ex. tvärtom emot den nya abortlagen när den kom. Man var rädda att aborträtten skulle användas som ett påtryckarmedel av männen. Vi ska komma ihåg att det var en mansdominerad riksdag som röstade igenom abortlagen.

De senaste 40 åren har 1.5 miljon människor dödats i Sverige genom fosterfördrivning. Varje år kränks nästan 40 000 barns rätt till liv. Det handlar om människor av kött och blod, precis som du och jag. Precis som Anna Norling. Vi i Kristna Värdepartiet tycker att de här barnen har lika stor rätt att leva som alla andra. De har också ett människovärde. Därför vill vi totalförbjuda abort (fosterfördrivning). Inte från vecka 22, inte från vecka 18, inte från vecka 12. Utan från den sekund då det nya livet skapas, vid befruktningen.

Patrik Öbrink

Kandidat till Riksdagen för Kristna Värdepartiet

Gödels ofullständighetsteorem

“Skolverket följer inte skollagen” hävdar Lennart Holmbom och Mats Selander i en debattartikel i Dagen. De menar att undervisningen om universums och livets uppkomst inte vilar på vetenskaplig grund, som den enligt lagen ska göra. Holmbom och Selander att förstås rätt.

Det kan vara värt att påminna om Gödels ofullständighetsteorem som redan i början av 1930-talet slog fast att ingenting som det går att dra en cirekl runt kan förklara sig själv utan att hänvisa till något utanför cirkeln – någon som du måste anta men inte kan bevisa. 

Detta har stor relevans när vi diskuterar bl.a. just universums uppkomst. Eftersom universum är logiskt och matematiskt gäller ofullständigheten det också. Det har en orsak utanför sig självt. Gödels teorem bevisar inte att Gud existerar eller att han skapade universum, men det bevisar att för att kunna konstruera en rationell, vetenskaplig modell av universum, är en tro på Gud inte bara 100% logisk — det är helt nödvändigt.

Nyansering av järnvägsdebatten

Infrastrukturforskaren Björn Hasselgren vid KTH gör en intressant analys i en debattartikel i Dagens Industri: Järnvägen är för politiserad. Det är ett nyanserande inlägg i debatten om “järnvägskaoset” som vanligtvis brukar handla om privatisering. Hasselgren menar att problem är ett annat: politisk klåfingrighet. Han skriver:

“En väsentlig del i detta under senare år är förstås de omfattande satsningarna i hela landet på spårbunden kollektivtrafik. Det är politiska satsningar som utan tvekan är vällovliga, med hållbarhet i fokus. Men ett system som järnvägen klarar inte att man för in omfattande ny trafik som stör ut den trafik och planering som järnvägen är anpassad för.

Resandeströmmar har attraherats av subventionerade priser på persontransport på järnvägstrafik, ofta med subventioner med 50 procent eller mer. Godstransport på järnväg har blivit alltmer efterfrågat, eftersom det framstått som attraktivt för många företag. Totalt sett har det lett till en omöjlig situation för järnvägen.”

Lösningen är, enligt Hasselgren, “en bättre organisations- och styrform än i dag. Den finns mer sannolikt i en fortsatt utveckling av mer företagsmässig drift av systemen och i minskade offentliga subventioner än i mer politik. Det finns inte några enkla organisatoriska lösningar, som ett förstatligande av järnvägsunderhållet, som löser problemen. Järnvägen behöver mer normala kundrelationer och kunder som betalar mer av vad järnvägen kostar. Inte mindre.”

Det är en vettig och i mina ögon en korrekt analys och slutsats.